karamel

Author: karamel (page 2 of 3)

Flytten, del 3

2015-09-02 / karamel

Nu är vi på plats!

Den avslutande delen i flyttföljetången är avklarad. Måndagen den 31 augusti lämnade vi Sverige tillsammans med omkring 150 kilo bagage och anlände till vårt nya hem i Nakameguro, Tokyo kring lunch den första september.

Det första uppdraget när vi landade var att skicka våra lådor med budfirma från flygplatsen. Check! De kom fram ca 10 timmar senare.

Uppdrag två, flytta barnen. Jag och Ami flyttade redan i augusti, men eftersom barnens pass då inte hade någon ankomststämpel från flygplatsens passkontroll kunde de inte flytta. Idag hade de stämpel, så det var bara att fylla i en flyttblankett med deras namn, födelsedatum, ålder (eftersom det tydligen är nästan omöjligt att räkna ut) samt kön och vilken ordning de föddes (inte heller helt lätt att få ut av födelsedatumet nämligen). Sen frågade damen i kassan hur barnen kom till Japan, själva? eftersom fadern och modern flyttade en månad tidigare? Jag förklarade att vi var och hämtade dem. Oj, båda två? Ja, båda två. Utan att skriva ut er ut systemet när ni åkte? Eeh, ja, hurså. Kan du skriva en rad eller två om det i rutan för kommentarer? Va, nej, helst inte… Då gör jag det. Varsågod. Sen skrev hon det på blanketten och så var flytten klar. Check!

Uppdrag tre, ordna ett bankkonto. Även här stänger bankerna kl 15, men det gick att fylla i all nödvändig information på nätet, och sen gå till ett bankomat-kontor där de har videotelefoni (öppet till 18) för att visa upp lite personbevis. Klockrent! Fyllde i allt på nätet, promenerade bort till videobankomaten och uppgav nödvändig info och blev då uppringd av en banktjänstehen. Vi gick igenom vad jag måste ha med mig. Utlänningsregistreringskort eller körkort (check, check), stämpel… Men signatur går väl lika bra? Stämpel! Fingeravtryck då, det måste väl funka? STÄMPEL!! Kom tillbaks när du har en stämpel.

Tillbaka hem för att se var man får tag på specialtillverkade stämplar. Det visade sig (inte särskilt förvånande) att det finns väldigt gott om stämpeltillverkare. Så jag promenerade bort till den som låg närmast hemifrån, ca 10 minuter. Ytterligare två minuter och 200 kronor senare hade jag beställt en stämpel graverad med mitt namn. Färdig imorrn kl 14.

Efter en mycket jetlaggad kväll med ganska mycket plock och lek och lego och högar med grejer, tog vi ett bad och gick och la oss. Under natten insåg vi att vi saknar lite sovplatsen, har en madrass som är för hård för att sova på och att det inte fungerar attsova fyra personer i samma 160-säng om det är 28 grader i rummet. Alla vaknade i olika omgångar var och varannan timme, så det var skönt när vi äntligen fick gå upp och gå till jobbet nästa morgon…

Men det får bli en egen post.

Slutet på början

2015-08-26 / karamel

Nu är det inte långt kvar till den sista delen i flytten, och därmed starten på det nya livet som ut- och invandrare.

Det mesta börjar falla på plats. Jag har tyvärr inte lyckats få till någon allmän hejdå-öl, vilket är tråkigt, men jag orkar helt enkelt inte organisera det. Packningen är i stort sett klar, vi ska bara tvätta en gång på söndag och packa ihop det sista i klädväg. Allt är uppsagt eller satt på autogiro. Skatteverket är underrättade, skola och dagis likaså. Lördagens bröllopskostym är ordnad. Planen för söndagen är spikad. Det finns inga stora problem på radarn. Bortsett möjligtvis från att vår hyresgäst verkar ha fått problem med i princip alla våra vitvaror… Men som tur är finns det inte så mycket jag kan göra åt det mer än att hänvisa till servicetekniker.

Det har blivit många “sista” de senaste dagarna. Sista promenaden längst vattnet, sista bullen hos Liselotte, sista koppen kaffe hos Esaias. Och det kommer bli många jobbiga avsked de närmaste dagarna, sista besöket i skola och på dagis, sista jobbdagen, sista måltiden med familjen. På papperet kommer Japan få ett tufft jobb med att fylla alla hål som uppstår när hela omgivningen är på väg att temporärt ersättas av något helt nytt. Väldigt spännande men samtidigt väldigt vemodigt.

På måndag efter lunch ska vi i alla fall lyfta från Arlanda och beräknas sedan angöra Naritas flygplats på tisdag förmiddag lokal tid. Hur otroligt det än kan låta är jag inte stressad. Troligtvis beror det på att schemat varit så fullproppat med aktiviteter att det helt enkelt inte funnits någon tid till eftertanke och reflektion. Jag tittade igenom mitt schema för den senaste tiden och insåg att jag de senaste fem veckorna har haft en enda hel dag utan någon aktivitet. Och då räknar jag inte hämtning och lämning på dagis och jobb. Så egentligen noll dagar. Höjdpunkten var i samband med hemresan senast då vi startade torsdag morgon Japansk tid, landade torsdag kväll svensk tid, tog 0630-tåget till Göteborg fredag morgon och sen vidare med hyrbil till sommarhuset utanför Smögen. Sedan 24 intensiva semestertimmar toppat med bilresa tillbaka till Stockholm med ankomst lördag kväll. Ett femtimmars tvättstugepass på söndagen följt av dagis- och jobbstart på måndag.

Sedan dess har det dock varit jämförelsevis lugnt.

Körkort

2015-08-19 / karamel

Jag har tagit japanskt körkort. Eftersom Sverige är ett av de 25st betrodda länderna går det att byta till sig ett japanskt körkort bara genom att ha ett svenskt. Utan att göra vare sig teori- eller körprov. Riktigt så enkelt är det givetvis inte, det hela involverade flera olika mer eller mindre avancerade steg. Håll i er, ny blir det mer byråkrati.

På Tokyopolisen hemsida finns det ett dokument som talar om vad man måste ha med sig till deras körkortsprovskontor i östra Tokyo. Det räcker givetvis inte med att posta, man måste gå dit i egen hög person. All myndighetskontakt i det här landet kräver det.

Man ska ha med sig följande:

Sitt körkort
En översättning av körkortet utfärdad av ambassaden, eller Japanska motormännens förening
En officiell kopia av sin Juuminhyou, boendebevis
Ett fotografi i storlek 30×24 mm
Ett dokument som intygar att man bott i landet där körkortet utfärdats minst 3 månader
Pass
Utlänningsregistreringskort

Det lät ju lite lite, så för att vara säker på att det verkligen var allt ringde jag upp och frågade också. Det visade sig att man verkligen inte behövde mer än så, men att det troligtvis skulle ta 5-6 timmar, så jag blev tipsad om att vara där så tidigt som möjligt, och absolut innan 11.

Steg ett var att ta sig till ambassaden för att få körkortet översatt. Det tog inte mer än 2 timmar tur och retur hemifrån, med mig hem hade jag sedan tre A4-sidor med fina stämplar och underskrifter. Steg två var att ordna ett foto. Med hjälp av min gode vän Google kunde jag lokalisera den närmaste fotoautomaten och en kort promenad senare var jag där, redo att bli dokumenterad. Det visade sig vara ungefär lika krångligt som att programmera en VHS för återkommande inspelning att ta ett körkortsfoto, men efter ca 10 minuter var det klart. Nästa steg var att ta sig till Polisstationen, inte vilken som helst givetvis, utan specifikt körkortsprovskontoret. Det visade sig att det gick en buss från stationen bredvid vår nya hemstation, så vid åttatiden tog jag cykeln till bussen och sen bussen till polisen. Var framme strax innan nio tog mig till våning 3 och kassan för internationella körkort. Kön ringlade sig redan ganska lång, måste varit ett 50-tal glada körkortsaspriranter där redan. Men till min lycka upptäckte jag att det inte var min kö. Det var kön till japanska körkort för japaner. Internationella körkort och inbyte av utländska körkort hade en egen kö, och i den var jag först!

Jag fick ett par blanketter att fylla i och fick sen vänta en kvart. Sen fick jag lämna in de ifyllda blanketterna tillsammans med pass, körkort inkl. översättning, foto och utlänningskort. Efter det följde ungefär 30 minuters väntetid varpå jag fick tillbaka en blankett som jag skulle ta med till våning 1 för att betala i kassa två. Ny kö. Efter betalningen blev jag slussad till ett syntest (våning 1 kassa tre), där var det givetvis också kö. Efter syntestet bar det av upp till våning 3 igen för att visa kvittot på betalning och resultat av syntestestet. Sen fick jag vänta ytterligare en stund för att de skulle stämpla lite. Efter ett tag fick jag tillbaka blanketten med nya fina stämplar och instruktioner om att skapa en pinkod på våning 1. Något oklart, men visst, jag ordnade en pinkod i kassa fyra och blev sedan anvisad att ta ett foto. Något konstigt eftersom jag redan i ett tidigare skede tyckte mig ha klarat av det, men protester hjälpte föga. Bara att gå vidare till kassa fem och bli plåtad. Sen förklarade det att jag skulle gå till våning 2 och vänta. Våning 2, sista leveln innan skatten. Det blev dock ingen boss-fight, men efter 45 minuter på en obekväm bänk fick jag iaf triumferande gå fram till den lilla farbrorn med mikrofonen och hämta upp ett nytryckt, skinande körkort (med dagens nytagna bild, inte min automattagna från dagen innan). Totalt var det hela klart på under tre och en halv timme. Sen tog jag bussen hem och åt yuzu-ramen.

Jag överväger att byta namn på bloggen till Japansk byråkrati ur ett svenskt perspektiv.

Startsträckan

2015-08-09 / karamel

Trots att vi fått en riktigt flygande start tack vare att mycket redan finns i huset vi hyr, så är det väldigt mycket kvar att ordna. Allt som har med pappersarbete att göra är väldigt tidskrävande. Skol- och dagisplats, flyttregistrering, bankkonto, mobiltelefon, internet etc etc. Sen är det en hel del saker som saknas hemma. Köksredskap, möbler, verktyg, förvaring och sånt. Och mitt jobbkontrakt. Det kom med posten till Sverige för över två månader sedan, men efter att snabbt bläddrat igenom och insett att det var kring 30 A4, har jag inte riktigt lyckats samla tillräckligt med energi för att kolla igenom det ordentligt än. Jag har ju fortfarande två veckor på mig så ingen brådska, än…

På tal om jobbet så var jag och hälsade på häromdagen. Jag trodde att jag skulle få titta lite på kontoret och träffa kollegor, men det visade sig att jag skulle träffa HR och prata lite om vad jag ska jobba med. Det var iofs inte dåligt det heller. På sista tiden har jag bara haft shorts och flipflops men dagens till ära blev det långbyxor, strumpor, skor och skjorta. Som man har på första träffen med nya jobbet. Även fast det är 36 grader, sol och tropisk fuktighet. Eftersom det är promenadavstånd hade jag dessutom kommit på att det skulle vara en bra idé att provgå sträckan hemifrån till jobbet.

Det var lite svettigt, men kontoret var friskt luftkonditionerat så jag hann kylas ner lite. HR-snubben pratade lite om de olika affärssegmenten som finns och frågade vad jag ville göra, och efter ett tag hade vi kommit fram till två möjligheter, och han ska kolla upp lite till och bestämma nåt bra. Han hade för övrigt shorts och flipflops, så jag kommer iaf inte behöva oroa mig för någon dresscode.

Flytten, del 2

2015-08-04 / karamel

Nu har vi flyttat in! Vi bor i ett eget trevåningshus på 80 kvm! Totalt, inte per våning. Flytten gick bara bra. Vi checkade in ett gäng flyttlådor på planet, och väl framme på flygplatsen i Tokyo skickade vi hem dem med en budfirma för 150 kronor styck. Hälften lämnade vi hemma för att ta med i del 3. Sen har vi också hunnit med att besöka IKEA (besöka eftersom de inte har lyckats uppfinna webbshoppen i Japan än), och handla lite smått och gott som inte fick plats i lådorna. Extra bagage på flyget kostar ungefär 40 kronor kilot, saker med lägre kilopris har därför inte fått följa med, men eventuellt var vi lite väl snäva i bedömningen, så nu saknar vi en hel del grejer… Men men, det är iaf bra för BNP. Eftersom kvicksilvret sällan sjunker under 30 grader, och på sistone verkar ha parkerat på 35 gradersstrecket är det dessutom ganska skönt att hålla i till inne i butiker, som brukar vara ordentligt nedkylda med AC.

Tokyo består av 23 stadsdelar, som ungefär motsvarar de svenska kommunerna, och eftersom det bor kring 11 miljoner människor i den här stan, så finns det ofta flera stadskärnor inom varje stadsdel. Vi bor i stadsdelen Meguro och staden Nakameguro, det ligger i den södra delen av Tokyo och är granne med Ebisu, Shibuya och Daikanyama. Nåväl, tvärs över gatan har en convinience store öppet dygnet runt, så när man kommer på att man inte har någon kyld öl klockan 23.06 på en lördag går det att lösa innan klockan slår 23.07. Jag kommer ha ca 1.8 kilometer till jobbet, en promenad på ca 20 minuter. Jag provgick sträckan idag för att hälsa på HR och ta reda på vad det är jag ska jobba med. Det börjar klarna lite, vi pratade lite om vad jag kan, och vad jag vill och kom fram till ett par alternativ. Han skulle kolla lite och ha något klart tills jag börjar den andra september. Företaget jag ska jobba för har väldigt många olika affärsområden och dotterbolag, och det lät som att det är ganska mycket hoppande mellan olika delar, så jag hoppas kunna prova på olika saker under tiden här.

Idag har vi också gjort vårt första besök i butiken Don Quijote som har sitt huvudkontor i närheten. Det är en affär som säljer i princip allt, från tv-apparater och smink till färsk frukt och resväskor. Affärsidén är typ att sälja allt som finns till så lågt pris som möjligt. De har öppet dygnet runt årets alla dagar. Så om man istället kommer på att man behöver en tv till badrummet klockan 23.06 så går det att lösa innan midnatt.

Folkbokföring

2015-07-31 / karamel

Japaner är ett väldigt ordningssamt folk. Idag har vi besökt stadshuset för att registrera att vi flyttar hit. Det är en process med ganska många steg visar det sig, och som mycket annat leder det vidare till Koseki. Världens kanske krångligaste registersystem.

I Sverige är ju varje medborgare individuellt registrerad med ett alldeles eget, unikt personnummer. I Japan är man registrerad som familj i ett gemensamt koseki. När man gifter sig bryter man loss från sina föräldrars koseki och skapar ett nytt tillsammans med sin partner. I koseki registrerar man även sin adress, och sina barn. Och varje gång man flyttar måste man rapportera det till myndigheterna, manuellt. Så staten känner till alla adresser som du har bott på!

En kopia av sitt koseki måste man ha i diverse sammanhang när man ska identifiera sig. Tex när man ska göra pass, flytta, gifta sig etc. Och för att få ut en kopia måste man fylla i en blankett med den adress som är registrerad. Om man har missat att uppdatera att man flyttat någon gång, så får man gissa på sina tidigare adresser och hoppas att man kommer ihåg var man bott för att få ut pappret…

När man väl har fått sitt koseki så måste man gå till stadshuset i den stad man ämnar flytta till. Eller kommunhus snarare, Tokyo består av 23 kommuner. Där är det ytterligare papper att fylla i. Kommer man från utlandet måste man även ha med sig pass för dem som ska flytta och sin Inkan, en liten stämpel som man använder istället för namnteckning. Hur registreringen av den funkar är i stora delar ett mysterium, men utan en inkan klarar man sig inte långt i det japanska samhället.

Koseki hanterar endast japanska medborgare, så eventuella ingifta utlänningar omnämns bara med en liten fotnot med datum för giftermålet.

Efter det här äventyret tog vi en sväng upp på våning två för att undersöka kommunal dagisplats. En timme och ca 40 sidor med blanketter och information senare fick vi en släng av solsting och blev tvungna att sätta oss ner och redlektera lite. En flytt med barn till Japan innebär troligtvis mer pappersarbete än ett helt liv i Sverige. För att få dagisplats ska man producera, bland annat, underskrivna lönebesked från hela föregående år, arbetsintyg från arbetsgivare om hur många timmar och dagar man jobbar per vecka, namn och födelsedatum på alla i familjen inklusive morföräldrar etc etc. Så troligtvis har barnet börjat skolan innan man är färdig med dagisansökan.

Förutom jetlaggen är det 35 grader varmt, så vi gör ingen maxfart i tankearbetet. Imorrn bär det iaf av till nya bostaden. Det ska bli kul!

Flytten, del 1

2015-07-26 / karamel

Nu har vi flyttat!

Del ett av tre är avklarat, vi har lämnat vår lägenhet i innerstan till förmån för föräldrahemmet i Solna. Resultatet blev två till bredden fulla förråd med sånt som ska vara kvar, samt tio lådor och fyra resväskor med sånt som ska med på resan.

Del två är nu i full gång, sortera det som ska med på flyget i första omgången och det som får vänta på del tre. Vi har två dagar på oss innan vi reser, så nu ska de 10+4 bli 4+1. Sen ska det bli ytterligare 4+1 i slutet av augusti, och så lämnar vi två resväskor med sånt som inte är akut (vinterkläder tex) för att låta eventuella besökare ta med sig. Vår vintersäsong kommer alltså vara helt beroende av att någon kommer och hälsar på under hösten…

Efter ungefär två månaders av idogt sorterande och packande börjar lite av charmen med prylar och flyttlådor att avta. Jag skulle nästan drista mig till att säga att jag inte tycker det är särskilt roligt längre.

Men själva flytten gick i alla fall över förväntan, jag lurade ett glatt gäng med goda vänner att hjälpa till, så det blev riktigt trevligt. Vi var klara på under fyra timmar. Och sen gick vi och åt hummer.

Lärdomen från flytten (som jag egentligen redan visste…) är att en god marginal är tokvärt! Först tänkte jag bara hyra lastbil i fyra timmar, vilket jag iofs hade hunnit precis, men det var löjligt skönt att ha kvar bilen även nästa dag för att köra grejer till tippen.

Idag är det flyttstädning (outsourcad) och imorrn kommer hyresgästen och då ska vi gå igenom hela lägenheten och lämna nycklar, sen kör vi Flytten, del två på onsdag.

Och blogtekniskt kan man nu kommentera med Facebook.

Hur gick det här till?

2015-06-21 / karamel

Obs, varning, innehåller många ord!

En gång för länge sedan, sexton år närmare bestämt, åkte jag till Japan för att vara utbytesstudent. Varför Japan? Oklart. Jag tränade karate i gymnasiet, hade en oförskämt trevlig, halvjapansk klasskamrat i högstadiet, lärde känna en animefrälst kompis under universitetstiden. Men mest var det nog en kul grej™. Klart jag ska lära mig Japanska, det verkar ju jättekrångligt. Det slutade med två terminer på Stockholms universitets Japanska institution, följt av en tredje termin i Sapporo, på Hokkaido Tokai University.

Eftersom jag tyckte att ett halvår skulle bli för kort, gav jag mig på att mygla mig in på Tokyokontoret hos företaget jag jobbade för när det begav sig, Sun Microsystems. Eftersom jag har en förmåga att stoppa mina fingrar i alla tillgängliga syltburkar, ville det sig inte bättre än att marknadschefen för Norden en dag bad mig om hjälp med att göra ett inbjudningskort till sin 50-årsfest. Som tack för hjälpen erbjöd hon en gentjänst. Blixtsnabbt svarade jag att jag ville ha en etta i Vasastan. Glöm det, kom det om möjligt ännu snabbare svaret. I så fall vill jag ha ett jobb på Tokyokontoret.

Då hon minglat med den Japanska marknadschefen i Kalifornien någon månad tidigare lovade hon att åtminstone undersöka möjligheterna. Så efter mina sex månader i Sapporo stannade jag lika länge till och jobbade i Tokyo.

Där träffade jag min blivande fru, som sedermera flyttade till Sverige under premissen att jag bara skulle göra klart studierna för att kunna få ett visum och flytta tillbaka. Borde inte ta mer än två år; Jag har fortfarande ungefär två års studier kvar till den närmaste examen…

Sedan dess har jag halvårsvis längtat efter att leva i Japan lite till. Men de senaste fjorton åren har det liksom aldrig riktigt varit rätt läge. I höstas så slog dock längtan till igen, och jag började lite mer seriöst undersöka möjligheterna att göra slag i saken. När vi sedan tog in barnen i ekvationen kom vi fram till att det börjar dra ihop sig till deadline för att hela projektet ens ska vara möjligt att genomföra. Vi tänker oss att för att det inte ska bli för svårt att komma in i skola och samhälle är det bäst att åka innan mellanstadiet, och om vi ska komma tillbaka utan att ha tappat för mycket fart här hemma så är det också innan mellanstadiet som gäller.

Så jag började dra i en och annan tråd som jag har samlat på mig. Sen dök det upp en linkedinförfrågan, och sen, av en slump, såg jag en webbkonferens i Tokyo, precis när vi skulle vara i stan. 200 pers, 20% kvinnor, 5 utlänningar, av en händelse precis samma fördelning som i den Svenska webbranschen. Så jag gick dit och minglade lite och lyckades få napp på en person som lovade att skicka sin HR-avdelning på mig. Vilket han också gjorde, och två dagar senare var jag på den mest besynnerliga jobbintervjun någonsin. En riktigt sval surfarsnubbe som efter 15 minuters kallprat om livet och jobbet och boende i Stortokyo sa att jag fick jobbet. Fortfarande oklart på vilka grunder, men jag är inte den som är den. Sen fick jag komma tillbaka nästa dag och prata med HR och en tekniker som gjorde någon slags sanitetskontroll på kunskaperna. Och HR svarade på frågor om arbetstid (10-19, men ingen går hem innan 21), semesterdagar (10st), sjukersättning (10st semesterdagar), ledighet för tex skolaktiviteter, vab etc (fattar du trögt? 10st semesterdagar, vid sjukt barn tar du bara en semesterdag).

Jag fick en månad på mig att bestämma hur jag ville göra. Sällan har jag haft sån ångest. Det hör ju också till historien att vi nyligen flyttat, och hela familjen trivs utomordentligt bra med skola, dagis och jobb. Vi har lagom mycket golvyta. Vi har alla våra prylar på samma adress för första gången på sju år. Vi har balans i jobb/liv-ekvationen. Så frågan var, stanna hemma och ha det lagom bra, eller jobba gratis övertid utan ledighet?

Som en god vän sa: “Det är för lätt, let’s fuck shit up”. Och sånt är ju jag väldigt svag för…

Packa

2015-06-15 / karamel

Jag tycker verkligen att det är oändligt tråkigt att packa. Vilket kanske kan tyckas konstigt eftersom jag de senaste åren varit konstant omgiven av flyttlådor. Och just för tillfället delar sovrum med tio stycken av deras släkte. Och fler lär det väl bli med tanke på att både jag och min kära fru är samlare. Men jag försöker släppa lite på det där och har på senare tid gjort mig av både med en samling av busskort från 1989-2004 och en kasse med champagnekorkar.

Planen framåt är att sortera och pyttsa ut till vänner och bekanta, hyrförråd, Myrorna och soptippen. Och hoppas att det blir ytterst lite som får följa med österut.

En annan parameter som vi har är att vi kommer flytta i flera omgångar. Först i slutet av juli när vi tar med oss sånt som vi inte behöver just nu, sen till föräldrarna för två veckors mellanboende sedan vi hyrt ut lägenheten, och sen slutflytten i slutet av augusti. Så vi ser fram emot en ganska skön logistisk tankenöt. Mitt i ska vi en sväng till landet också. Och innan vi hyr ut lägenheten ska innehållet stuvas in i ett hyrförråd, och så måste det flyttstädas.

Visum

2015-06-12 / karamel

Idag fick jag mitt alldeles egenordnade japanska arbetsvisum. Enkelt! Det enda som behövs är följande:

Ett svenskt pass
Ett personbevis
Ett kontrakt från en japansk arbetsgivare
Ett kontoutdrag från sparkontot som visar på en “inte alltför låg summa”
Ett kontrakt för sitt japanska boende
Ett korrekt ifyllt ansökningsformulär
Ett brev från sin japanska borgenär
Ett utdrag ur den japanska folkbokföringen (i original, med stämpel) som visar att man är gift med en japan

Den japanska folkbokföringen ska jag be att få återkomma om vid ett senare tillfälle. Den skojar man nämligen inte bort i en bisats.

Nåväl, nu har jag lagligt rätt att arbeta i Japan i tre år. Och jag har dessutom rätt att åka både ut och in i landet under tiden! Givetvis måste jag förnya visumet en gång om året. Och troligtvis kommer behöva ta ut semester för att göra det. Men det är smällar man får ta. För vad vore väl världen utan byråkrati? Och stämplar.

Johan i Japan