Nu har vi äntligen hittat en dagisplats. En rafflande följetång i flera delar.
Det började redan i början av augusti när jag och Ami var förbi kommunhuset för att undersöka kommunalt dagis. Det visade sig vara ganska komplext. För det första finns det två typer av dagis. Youchien och Hoikuen. Den första varianten (youchien) är en korttidsvariant mellan ca 9-14, framför allt för att hemmafruarna (ja, det är fortfarande mycket vanligt med hemmafruar här) ska få lite avlastning i hemarbetet. De är oftast privata och kostar alltifrån ganska mycket till orimligt mycket. Den andra varianten tar han om barnen mellan ca 07.30-18.30, och drivs både kommunalt och privat. Kostnaden beräknas efter hur mycket skatt man betalade föregående kalenderår, men blir aldrig dyrare än ca 2500sek/mån. Det är möjligt att privata har en helt egen taxa, men för de kommunala beräknas det så.
Nåväl, damen på kommunen förklarade och förklarade och lämnade över papper efter papper så vi tillslut efter kanske trekvart hade fått ett 30-tal olika blanketter och instruktioner och kartor till alla dagis i närheten och listor över hur många barn som får plats per dagis sorterat på ålder. Man kan iaf utan ljuga säga att de har koll på vad som försiggår. Hoikuen-platserna baseras på ett poängsystem, om båda jobbar heltid får man tjugo poäng var, sen görs det avdrag för deltid och restid och jag vet inte vad. Dessutom måste man ha ett intyg från arbetsgivaren att man faktiskt jobbar den tiden man uppger och tjänar så mycket man säger (med stämpel givetvis). Det fanns sammanlagt plats för tre stycken femåringar i hela kommunen, och de platser som fanns låg ganska långt bort och åt “fel” håll. För att söka en plats måste man inkomma med alla dokument innan den 10e varje månad, sen får man besked den 18e och börjar den första nästkommande månad. Någonstans i mitten av det här gav vi upp.
Kvar var alltså Youchien, korttidsdagis med fri prissättning. Första besök var ett liten dagis tre minuters promenad hemifrån. Deras USP (unique selling point) var att de kör förmiddagarna på engelska (alla vill kunna prata engelska här, men eftersom allt översätts, dubbas och/eller produceras inom landet så är nivån ganska låg. Engelsk grammatik däremot är nog japanerna bäst på i världen). Vi bokade möte och gick dit för att ta emot deras informationsblad och blanketter. Och prislista. ca 90000yen/mån (strax över 6000sek)… No deal.
En dag när vi var ute och promenerade, passerade vi ett dagis som låg bakom en stock grön häck med massor av träd och nästan ingen insyn. Dessutom mellan hemma och jobbet. På papperet ganska optimalt. Efter lite googlande visade det sig inte vara hutlöst dyrt, och se ut att passa ganska bra. Men de gick bara att kontakta på telefon. Och det var inte helt enkelt att få tag på dem visade det sig. Efter mer än en veckas försök så lyckades vi iaf boka en tid för rundvisning. Det visade sig att de hade en stor fin innergård med stora träd, en liten damm med småfisk och grodor i, de odlar grönsaker, de har inte så mycket fasta punkter på dagarna (många dagis har någon slags förskoleverksamhet med skrivning och räkning och grejer), så ganska likt vad vi är vana vid. Men listan på grejer man ska ta med sig var enorm (fast det är den iofs på alla dagis och i skolan också), och man måste ta med sig lunchlåda, och på fredagarna stänger de kl 1130. På fredagseftermiddagarna, fick vi nämligen veta, lagar alla fröknar innergården eftersom det är fritt fram för alla barnen att gräva så mycket de vill var de vill.
Vi blev sedan kallade till intervju på fredagen och jag kunde ta en långlunch och vara med också. Efter att fyllt i ett enormt formulär med plats för bild på familjen, två fritextrutor om hur barnet är och hur föräldrarnas uppfostrings- och läroplan ser ut (samt stämpel, givetvis) fick vi prata med föreståndaren. Och sen var det klart. Eller, sen följde en 90-minuters genomgång av hur terminen ser ut, vilka aktiviteter som är på gång, samt alla saker som varje barn behöver ha med sig. Under tiden lekte lillkillen med sin blivande fröken och verkade trivas.
På torsdag börjar det.
Rättelse: Youchien ligger under utbildningsdepartementet, medan Hoikuen styrs från hälso- och arbetsdepartementet. Skillnaden i praktiken är att hoikuen tar hand om barnen för de föräldrar som inte har möjlighet att ta hand om dem själva, pga tex arbete. Medan youchien räknas som skola.
Pris och maxtaxa varierar mellan olika städer och kommuner.
