Johan i Japan

Category: Dravel

Osorterat utan någon riktning

Tid

Nu har vi varit här i två månader och vardagen har äntligen börjat ta form. Barnen har hittat kompisar och aktiviteter och börjat lära sig de nya rutinerna. Vi orienterar oss i närområdet utan att ta till kart-appen vid var och varannan kurva. En hel del frågetecken kring vardagen har börjat rätas ut och vi har lärt oss ett och annat litet trevligt smultronställe i krokarna. Kort sagt, ekorrhjulet har börjat hitta rytmen.

Det är väldigt skönt, men samtidigt lite trist. Skönt eftersom framför allt barnens stress minskar avsevärt när de vet ungefär vad de kan förvänta sig en given dag. Lite trist eftersom allt inte är nytt och spännande längre. Att jobba tar så mycket tid från annat som egentligen är roligare. Visserligen trivs jag mycket bra på jobbet, både med kollegorna och arbetsuppgifterna, men jag hinner inte göra allt jag vill! Vilket väl troligtvis hade varit ännu tristare, eftersom det endast skulle betyda att jag inte vill tillräckligt mycket. Nåja, eftersom alla garanterat är extremt intresserade så kommer här en tabell över hur en typisk vardag ser ut. Helgerna är givetvis annorlunda, det är i princip alltid en aktivitet, men ofta är båda dagarna bokade.

  • Alarm 0600.
  • ca 0615 frukost till far och dotter.
  • ca 0655 dottern ger sig av till övning med skolkören klockan 0730.
  • ca 0710 sonen vaknar får frukost samt kollar på sin favoritanime, Hana-kappa.
  • ca 0730 frun går upp och är stressad över att ingen väckt henne tidigare. Börjar med att laga matlåda åt sonen samt stoppa in en omgång i tvättmaskinen.
  • ca 0830 avfärd mot dagis och jobb för far och son.
  • ca 1300 lunch och promenad. Jag försöker hitta något nytt ställe att äta på varje dag, det är lite som att välja smågodis fast man bara får välja en enda! Inte helt lätt alltså, och det varierar ju en hel del med vad man är sugen på också.
  • 1400 dagis slutar och sonen blir hämtad av frun.
  • ca 1500 dottern kommer hem från skolan.
  • ca 1800 hemgång från jobbet.
  • ca 1830 middag följt av bad, eller bad följt av middag.
  • ca 2100 godnattsaga. Det är konstigt nog alltid min tur att läsa saga. Jag har en stark minnesbild av att det bara brukade vara min tur varannan kväll.
  • ca 2200 administration och ledig tid.
  • ca 2400 bär jag in dottern till sin säng och går och lägger mig.

Som sagt, ekorrhjulet. Det mest spännande som händer är alltså om vi badar innan middagen. Sen vet jag ju inte vad som händer när jag är på jobbet, men gissningsvis går den mesta av den tiden till att hänga tvätt, handla eller laga mat samt hänga i lekparken efter dagis. Jag har svårt att se hur det är skulle vara möjligt att ha barn om man inte också har hemmafru eller au pair. Hemmaman är givetvis  inte möjligt ens på konceptuell nivå, men tendenser till pappaledighet har faktiskt börjat dyka upp i folks medvetande.

Jag har en kollega som ska vara pappaledig året ut. Eller ledig och ledig, han finns alltid tillgänglig på telefon, e-post och chat, och så jobbar han sina timmar precis som vanligt. Men han är bara på kontoret på torsdag och fredag. Så i princip har han alltså fått tillåtelse att jobba hemifrån måndag till onsdag. Om det inte är några viktiga möten vill säga, för då kommer han in till kontoret. Men trots alla om och men så är det ändå, med japanska mått mätt, ett ganska stort steg i rätt riktning. För bara några år sedan skulle till och med den här formen av pappaledighet vara omöjlig. Och han kan iaf byta en eller annan blöja och få se sin son även när han inte sover. Ytterligare en kollega ska bli pappa i januari, det återstår att se om han kommer köra på samma koncept eller utveckla det ytterligare.

Första jobbveckan

Nu har jag jobbat i en vecka. Eller jobbat och jobbat, jag har varit på kontoret och försökt sätta mig in i vad som förväntas (delvis avklarat) och kanske till och med komma igång med något vettigt att göra (totalt haveri).

IMG_4971

Receptionen. Det här är allt.

Första dagen skulle jag träffa HR och för att gå igenom allt pappersarbete, och sedan bli överlämnad till teamet jag ska tillhöra. Det visade sig, helt oväntat, att jag inte lyckats producera en bråkdel av alla papper som de ville ha. Checklistan med nödvändiga dokument var på 22 punkter. Jag fick den faktiskt skickad till Sverige redan i maj, tillsammans med ett trettiotal andra A4-sidor, men den psykologiska tyngden av att läsa igenom, ta ställning till och fylla i 30st A4 på japanska var övermäktig, så jag lät alltihop ligga och mogna, och fyllde i dem efter bästa förmåga på planet… Bra där Johan!

Nåväl, några av favoriterna från listan var “intyg från tidigare arbetsgivare att du inte längre jobbar där”, “hälsoförsäkring” och “pensionsbok”. I Japan har de inte slutat med bankbok, givetvis, man kan ju inte stämpla på ett uttagskort.

Efter en del diskussion kom vi fram till att det i princip räckte med de formulär jag hade lyckats fylla i. Men, bara nästan, jag behövde fortfarande ordna:

  1. bankkonto
  2. pensionsregistreringsnummer för mig samt dem jag kommer försörja
  3. ett registreringsbevis som visar familjesammansättning samt (viktigt!) vem som är hushållsöverhuvud.

Enkelt! Registreringsbeviset är bara att kila ner till kommunkontoret och köpa för 20 kronor. Pensionsregistreringsnumret för min kära fru gick också att ta reda på efter lite hjälp från en annan avdelning på kommunkontoret. Vi kom också överens om att jag skulle genomgå en komplett hälsokontroll så skulle de ordna nödvändiga försäkringar efter det. Bara bankkontot kvar alltså. Spänningen steg. Jag berättade om mitt äventyr med banken och stämplarna och att jag om inget oförutsett inträffar skulle kunna ha ett kontonummer imorrn (vilket jag faktiskt också lyckades med efter att ha bärgat en stämpel och pratat med tanten i videobankomaten i 30 minuter, samt lovat att jag inte tillhör maffian eller kommer sälja mitt konto). Sen var vi klara, jag fick lite introduktionspapper och en sprillans ny iPhone 6.

Sen blev jag ledsagad av en annan HR-person till kontoret där jag ska jobba och överlämnad till teamet, presenterad för ett 20-tal personer som jag kommer jobba med, anvisad en sittplats, rundvisad på kontoret och tilldelad en dator. Väldigt smidig process. Sedan dess har jag kämpat med att få tillgång till alla olika system och försöka förstå vad det är jag ska göra. Det har gått ganska bra. Och det är massor av nya saker att lära sig. Hemskt kul! Men jag har som sagt inte lyckats göra något riktigt jobb än. Fast jag tror att jag snart kommer känna till systemen såpass bra att jag iaf kan göra något.

IMG_4980

Bakom husen längst bort i bild jobbar jag.

Flytten, del 3

Nu är vi på plats!

Den avslutande delen i flyttföljetången är avklarad. Måndagen den 31 augusti lämnade vi Sverige tillsammans med omkring 150 kilo bagage och anlände till vårt nya hem i Nakameguro, Tokyo kring lunch den första september.

IMG_4948Det första uppdraget när vi landade var att skicka våra lådor med budfirma från flygplatsen. Check! De kom fram ca 10 timmar senare.

Uppdrag två, flytta barnen. Jag och Ami flyttade redan i augusti, men eftersom barnens pass då inte hade någon ankomststämpel från flygplatsens passkontroll kunde de inte flytta. Idag hade de stämpel, så det var bara att fylla i en flyttblankett med deras namn, födelsedatum, ålder (eftersom det tydligen är nästan omöjligt att räkna ut) samt kön och vilken ordning de föddes (inte heller helt lätt att få ut av födelsedatumet nämligen). Sen frågade damen i kassan hur barnen kom till Japan, själva? eftersom fadern och modern flyttade en månad tidigare? Jag förklarade att vi var och hämtade dem. Oj, båda två? Ja, båda två. Utan att skriva ut er ut systemet när ni åkte? Eeh, ja, hurså. Kan du skriva en rad eller två om det i rutan för kommentarer? Va, nej, helst inte… Då gör jag det. Varsågod. Sen skrev hon det på blanketten och så var flytten klar. Check!

Uppdrag tre, ordna ett bankkonto. Även här stänger bankerna kl 15, men det gick att fylla i all nödvändig information på nätet, och sen gå till ett bankomat-kontor där de har videotelefoni (öppet till 18) för att visa upp lite personbevis. Klockrent! Fyllde i allt på nätet, promenerade bort till videobankomaten och uppgav nödvändig info och blev då uppringd av en banktjänstehen. Vi gick igenom vad jag måste ha med mig. Utlänningsregistreringskort eller körkort (check, check), stämpel… Men signatur går väl lika bra? Stämpel! Fingeravtryck då, det måste väl funka? STÄMPEL!! Kom tillbaks när du har en stämpel.

Tillbaka hem för att se var man får tag på specialtillverkade stämplar. Det visade sig (inte särskilt förvånande) att det finns väldigt gott om stämpeltillverkare. Så jag promenerade bort till den som låg närmast hemifrån, ca 10 minuter. Ytterligare två minuter och 200 kronor senare hade jag beställt en stämpel graverad med mitt namn. Färdig imorrn kl 14.

Efter en mycket jetlaggad kväll med ganska mycket plock och lek och lego och högar med grejer, tog vi ett bad och gick och la oss. Under natten insåg vi att vi saknar lite sovplatsen, har en madrass som är för hård för att sova på och att det inte fungerar attsova fyra personer i samma 160-säng om det är 28 grader i rummet. Alla vaknade i olika omgångar var och varannan timme, så det var skönt när vi äntligen fick gå upp och gå till jobbet nästa morgon…

Men det får bli en egen post.

Hur gick det här till?

Obs, varning, innehåller många ord!

En gång för länge sedan, sexton år närmare bestämt, åkte jag till Japan för att vara utbytesstudent. Varför Japan? Oklart. Jag tränade karate i gymnasiet, hade en oförskämt trevlig, halvjapansk klasskamrat i högstadiet, lärde känna en animefrälst kompis under universitetstiden. Men mest var det nog en kul grej™. Klart jag ska lära mig Japanska, det verkar ju jättekrångligt. Det slutade med två terminer på Stockholms universitets Japanska institution, följt av en tredje termin i Sapporo, på Hokkaido Tokai University.

Eftersom jag tyckte att ett halvår skulle bli för kort, gav jag mig på att mygla mig in på Tokyokontoret hos företaget jag jobbade för när det begav sig, Sun Microsystems. Eftersom jag har en förmåga att stoppa mina fingrar i alla tillgängliga syltburkar, ville det sig inte bättre än att marknadschefen för Norden en dag bad mig om hjälp med att göra ett inbjudningskort till sin 50-årsfest. Som tack för hjälpen erbjöd hon en gentjänst. Blixtsnabbt svarade jag att jag ville ha en etta i Vasastan. Glöm det, kom det om möjligt ännu snabbare svaret. I så fall vill jag ha ett jobb på Tokyokontoret.

Då hon minglat med den Japanska marknadschefen i Kalifornien någon månad tidigare lovade hon att åtminstone undersöka möjligheterna. Så efter mina sex månader i Sapporo stannade jag lika länge till och jobbade i Tokyo.

Där träffade jag min blivande fru, som sedermera flyttade till Sverige under premissen att jag bara skulle göra klart studierna för att kunna få ett visum och flytta tillbaka. Borde inte ta mer än två år; Jag har fortfarande ungefär två års studier kvar till den närmaste examen…

Sedan dess har jag halvårsvis längtat efter att leva i Japan lite till. Men de senaste fjorton åren har det liksom aldrig riktigt varit rätt läge. I höstas så slog dock längtan till igen, och jag började lite mer seriöst undersöka möjligheterna att göra slag i saken. När vi sedan tog in barnen i ekvationen kom vi fram till att det börjar dra ihop sig till deadline för att hela projektet ens ska vara möjligt att genomföra. Vi tänker oss att för att det inte ska bli för svårt att komma in i skola och samhälle är det bäst att åka innan mellanstadiet, och om vi ska komma tillbaka utan att ha tappat för mycket fart här hemma så är det också innan mellanstadiet som gäller.

Så jag började dra i en och annan tråd som jag har samlat på mig. Sen dök det upp en linkedinförfrågan, och sen, av en slump, såg jag en webbkonferens i Tokyo, precis när vi skulle vara i stan. 200 pers, 20% kvinnor, 5 utlänningar, av en händelse precis samma fördelning som i den Svenska webbranschen. Så jag gick dit och minglade lite och lyckades få napp på en person som lovade att skicka sin HR-avdelning på mig. Vilket han också gjorde, och två dagar senare var jag på den mest besynnerliga jobbintervjun någonsin. En riktigt sval surfarsnubbe som efter 15 minuters kallprat om livet och jobbet och boende i Stortokyo sa att jag fick jobbet. Fortfarande oklart på vilka grunder, men jag är inte den som är den. Sen fick jag komma tillbaka nästa dag och prata med HR och en tekniker som gjorde någon slags sanitetskontroll på kunskaperna. Och HR svarade på frågor om arbetstid (10-19, men ingen går hem innan 21), semesterdagar (10st), sjukersättning (10st semesterdagar), ledighet för tex skolaktiviteter, vab etc (fattar du trögt? 10st semesterdagar, vid sjukt barn tar du bara en semesterdag).

Jag fick en månad på mig att bestämma hur jag ville göra. Sällan har jag haft sån ångest. Det hör ju också till historien att vi nyligen flyttat, och hela familjen trivs utomordentligt bra med skola, dagis och jobb. Vi har lagom mycket golvyta. Vi har alla våra prylar på samma adress för första gången på sju år. Vi har balans i jobb/liv-ekvationen. Så frågan var, stanna hemma och ha det lagom bra, eller jobba gratis övertid utan ledighet?

Som en god vän sa: “Det är för lätt, let’s fuck shit up”. Och sånt är ju jag väldigt svag för…

Snart så

Jag har inte bloggat sedan innan det hette blog, så jag är kanske lite ringrostig.

Nåväl, mot nya äventyr. Planen är alltså att flytta till Tokyo, och att här försöka berätta lite om hur det går och vad som händer.

Just nu är det mest olika typer av förberedelser; kontraktsskrivning, husletning, sortering, packning och annan administration, men mot slutet av juli bär det av till Tokyo för att reka i två veckor. Sen tillbaka hem till Stockholm för ett par veckors avsked, inklusive sin brors bröllop, och till bär det av på riktigt den sista augusti.

Copyright © 2026 Johan i Japan

Theme by Anders NorenUp ↑