Johan i Japan

Category: Livet

Hälsokontroll

Varje år gör man som anställd en hälsokontroll. Om man fyller något som slutar på 5 eller 0 så får man göra en utökad kontroll.

En vanlig kontroll innefattar ungefär mått av längd och vikt, syn- och hörseltest, blodtryck, fastande blodprov (3 rör), urinprov, hjärtrytm, bröströntgen, samt läkarundersökning med stetoskop. Och så ett par långa formulär om vanor, stress och psykisk ohälsa. Vart femte år får man även göra fekalieprov och bukröntgen efter att ha druckit barium! Bariumröntgen gör man fastspänd i en sån där ställning som kan snurra 360 grader åt alla håll och brukar finnas på nöjesfält. Om ni inte har provat att dricka barium så smakar det ungefär som gips utspätt med vatten, även samma konsistens.

Efter att ha blivit fastspänd i snurrapparaten får man två deciliter barium att svepa. Och sen sätter de igång och snurrar och plåtar i 10 minuter. Efter det är man ganska mör, och om man rapar innan allt är klart får man två deciliter till och gör om från början. Efter undersökningen har man förutom yrsel och huvudvärk även förstoppning och antagligen även cancer.

Jag gjorde min första (och garanterat enda) bariumröntgen i röntgenbussen som kom och ställde sig utanför kontoret en dag. Precis som blodbussen, fast med röntgen och utan jos (helt lottlös blir man inte, man får med sig laxermedel eftersom barium inte är helt lättsmält).

Skor har man inte inomhus, gäller även bussar.

Ett halvår

Nu har vi varit här i strax över ett halvår. Det innebär flera saker, till exempel att jag slagit rekord i att vara anställd länge på samma ställe. Det har också inneburit att båda barnen numera går i skolan(!!), dvs det är avsevärt mycket mindre logistik eftersom båda ska till och från samma ställe och, tack vare Japans förnämliga system med gå-till-skolan-grupper, behöver de varken hämtas eller lämnas! Men framförallt har rutinerna äntligen börjat sätta sig.  Det finns äntligen lite andrum mellan alla måsten, och det händer till och med att det hittas tid över till att bara hänga.

Japanska skolan imponerar hittills ganska stort. Barnens skola har bland annat en heltidsanställd dietist som överser tillagningen av skolmaten. Skolmaten verkar vara riktigt bra också, väldigt stor variation, och alltid två eller tre smårätter samt någon form av dessert. All mat utom bröd lagas på skolan (inklusive buljongen som kokas från grunden), brödet levereras varje morgon de dagar då det inte är ris. Man får en matsedel för en månad i taget där det förutom själva rätterna även står vilka ingredienser de innehåller, uppdelat i protein, kolhydrat, grönsak, samt beräknat kcal-värde och kolhydratinnehåll i gram per portion. Dåligt! tänker ni nu, ingen information om varifrån salladen är odlad och grisen uppfödd! Nej, inte i grundutförandet, men om man frågar kan man få en lista över det också.

Alla barn går till skolan själva, inte ensamma, utan mycket fiffigt indelat i mindre grupper baserat på var man bor. I vår grupp är det ca 15 barn i olika åldrar mellan klass ett och sex som varje morgon samlas på ett bestämt ställe, där en förälder överser att alla barn är på plats, alternativt har meddelat frånvaro (sker till veckans ansvariga förälder kvällen innan eller direkt på morgonen via mail/sms/telefon). När alla barn är samlade ställer de upp på ett led med de äldre barnen först och sist, och småttingarna emellan, sen promenerar de iväg till skolan som en ankfamilj enligt en av skolan bestämd väg som i möjligaste mån undviker att korsa stora vägar samt oövervakade övergångställen. Ansvaret för att få iväg gruppen roterar mellan gruppens föräldrar i tio-dagarsperioder, med en huvudansvarig som sätter schema och sköter kontakten med skolan. Oerhört bekvämt jämfört med att behöva lämna själv. När barnen har gått iväg kan man göra sig i ordning i lugn och ro, och faktiskt känna smaken på morgonkaffet.

Alltså är jag nu stolt ägare av en manuell kaffekvarn.

Tid

Nu har vi varit här i två månader och vardagen har äntligen börjat ta form. Barnen har hittat kompisar och aktiviteter och börjat lära sig de nya rutinerna. Vi orienterar oss i närområdet utan att ta till kart-appen vid var och varannan kurva. En hel del frågetecken kring vardagen har börjat rätas ut och vi har lärt oss ett och annat litet trevligt smultronställe i krokarna. Kort sagt, ekorrhjulet har börjat hitta rytmen.

Det är väldigt skönt, men samtidigt lite trist. Skönt eftersom framför allt barnens stress minskar avsevärt när de vet ungefär vad de kan förvänta sig en given dag. Lite trist eftersom allt inte är nytt och spännande längre. Att jobba tar så mycket tid från annat som egentligen är roligare. Visserligen trivs jag mycket bra på jobbet, både med kollegorna och arbetsuppgifterna, men jag hinner inte göra allt jag vill! Vilket väl troligtvis hade varit ännu tristare, eftersom det endast skulle betyda att jag inte vill tillräckligt mycket. Nåja, eftersom alla garanterat är extremt intresserade så kommer här en tabell över hur en typisk vardag ser ut. Helgerna är givetvis annorlunda, det är i princip alltid en aktivitet, men ofta är båda dagarna bokade.

  • Alarm 0600.
  • ca 0615 frukost till far och dotter.
  • ca 0655 dottern ger sig av till övning med skolkören klockan 0730.
  • ca 0710 sonen vaknar får frukost samt kollar på sin favoritanime, Hana-kappa.
  • ca 0730 frun går upp och är stressad över att ingen väckt henne tidigare. Börjar med att laga matlåda åt sonen samt stoppa in en omgång i tvättmaskinen.
  • ca 0830 avfärd mot dagis och jobb för far och son.
  • ca 1300 lunch och promenad. Jag försöker hitta något nytt ställe att äta på varje dag, det är lite som att välja smågodis fast man bara får välja en enda! Inte helt lätt alltså, och det varierar ju en hel del med vad man är sugen på också.
  • 1400 dagis slutar och sonen blir hämtad av frun.
  • ca 1500 dottern kommer hem från skolan.
  • ca 1800 hemgång från jobbet.
  • ca 1830 middag följt av bad, eller bad följt av middag.
  • ca 2100 godnattsaga. Det är konstigt nog alltid min tur att läsa saga. Jag har en stark minnesbild av att det bara brukade vara min tur varannan kväll.
  • ca 2200 administration och ledig tid.
  • ca 2400 bär jag in dottern till sin säng och går och lägger mig.

Som sagt, ekorrhjulet. Det mest spännande som händer är alltså om vi badar innan middagen. Sen vet jag ju inte vad som händer när jag är på jobbet, men gissningsvis går den mesta av den tiden till att hänga tvätt, handla eller laga mat samt hänga i lekparken efter dagis. Jag har svårt att se hur det är skulle vara möjligt att ha barn om man inte också har hemmafru eller au pair. Hemmaman är givetvis  inte möjligt ens på konceptuell nivå, men tendenser till pappaledighet har faktiskt börjat dyka upp i folks medvetande.

Jag har en kollega som ska vara pappaledig året ut. Eller ledig och ledig, han finns alltid tillgänglig på telefon, e-post och chat, och så jobbar han sina timmar precis som vanligt. Men han är bara på kontoret på torsdag och fredag. Så i princip har han alltså fått tillåtelse att jobba hemifrån måndag till onsdag. Om det inte är några viktiga möten vill säga, för då kommer han in till kontoret. Men trots alla om och men så är det ändå, med japanska mått mätt, ett ganska stort steg i rätt riktning. För bara några år sedan skulle till och med den här formen av pappaledighet vara omöjlig. Och han kan iaf byta en eller annan blöja och få se sin son även när han inte sover. Ytterligare en kollega ska bli pappa i januari, det återstår att se om han kommer köra på samma koncept eller utveckla det ytterligare.

Sopor

Den som ändå hade ett sopnedkast, och en återvinningsstation utanför kvartersbutiken.

Liksom allt annat i Japan är sophanteringen väldigt uppstyrd och full av regler, skrivna och oskrivna. Givetvis får man inte slänga vad som helst hur som helst, men inte heller när som helst. Kommunen är indelad i massa olika sophanteringsområden som alla har olika uppsamlingsdagar för olika typer av skräp. Hos oss så får man slänga brännbart på tisdag och fredag, papper och kartong på onsdagar, plast och burkar (metall och glas) på torsdagar och ej brännbart varannan lördag. Söndagar och måndagar är det ingen sophämtning.

Jaha, bra så, men hur gör man när man slänger sina sopor undrar ni säkert. Man lägger dem i en stor hög på ett bra ställe. Kartonger vikar man och binder eller tejpar ihop. Plastskräp lägger man i genomskinliga påsar som kommunen tillhandahåller, ibland mot en kostnad. Likaså brännbart, genomskinlig påse. Petflaskor skruvar man av locket och tar av etiketten (eftersom de sorteras som plastskräp), och lägger i en speciell korg, likaså burkar och glasflaskor. Glasburkslock går dock som icke brännbart varannan lördag, och plåtburkar är jag inte helt säker på.

Det kräver således sin hemmafru för att lägga allt på rätt ställe på rätt sätt vid rätt tidpunkt. Tidpunkten förresten,  innan kl. 08 ska soporna ligga på plats. Då ser det ut så här.

Prydliga sopor

Copyright © 2026 Johan i Japan

Theme by Anders NorenUp ↑