Nu har vi varit här i strax över ett halvår. Det innebär flera saker, till exempel att jag slagit rekord i att vara anställd länge på samma ställe. Det har också inneburit att båda barnen numera går i skolan(!!), dvs det är avsevärt mycket mindre logistik eftersom båda ska till och från samma ställe och, tack vare Japans förnämliga system med gå-till-skolan-grupper, behöver de varken hämtas eller lämnas! Men framförallt har rutinerna äntligen börjat sätta sig. Det finns äntligen lite andrum mellan alla måsten, och det händer till och med att det hittas tid över till att bara hänga.
Japanska skolan imponerar hittills ganska stort. Barnens skola har bland annat en heltidsanställd dietist som överser tillagningen av skolmaten. Skolmaten verkar vara riktigt bra också, väldigt stor variation, och alltid två eller tre smårätter samt någon form av dessert. All mat utom bröd lagas på skolan (inklusive buljongen som kokas från grunden), brödet levereras varje morgon de dagar då det inte är ris. Man får en matsedel för en månad i taget där det förutom själva rätterna även står vilka ingredienser de innehåller, uppdelat i protein, kolhydrat, grönsak, samt beräknat kcal-värde och kolhydratinnehåll i gram per portion. Dåligt! tänker ni nu, ingen information om varifrån salladen är odlad och grisen uppfödd! Nej, inte i grundutförandet, men om man frågar kan man få en lista över det också.
Alla barn går till skolan själva, inte ensamma, utan mycket fiffigt indelat i mindre grupper baserat på var man bor. I vår grupp är det ca 15 barn i olika åldrar mellan klass ett och sex som varje morgon samlas på ett bestämt ställe, där en förälder överser att alla barn är på plats, alternativt har meddelat frånvaro (sker till veckans ansvariga förälder kvällen innan eller direkt på morgonen via mail/sms/telefon). När alla barn är samlade ställer de upp på ett led med de äldre barnen först och sist, och småttingarna emellan, sen promenerar de iväg till skolan som en ankfamilj enligt en av skolan bestämd väg som i möjligaste mån undviker att korsa stora vägar samt oövervakade övergångställen. Ansvaret för att få iväg gruppen roterar mellan gruppens föräldrar i tio-dagarsperioder, med en huvudansvarig som sätter schema och sköter kontakten med skolan. Oerhört bekvämt jämfört med att behöva lämna själv. När barnen har gått iväg kan man göra sig i ordning i lugn och ro, och faktiskt känna smaken på morgonkaffet.
Alltså är jag nu stolt ägare av en manuell kaffekvarn.