Johan i Japan

Category: Förberedelser

Sånt man måste göra innan man är klar

Dagis

Nu har vi äntligen hittat en dagisplats. En rafflande följetång i flera delar.

Det började redan i början av augusti när jag och Ami var förbi kommunhuset för att undersöka kommunalt dagis. Det visade sig vara ganska komplext. För det första finns det två typer av dagis. Youchien och Hoikuen. Den första varianten (youchien) är en korttidsvariant mellan ca 9-14, framför allt för att hemmafruarna (ja, det är fortfarande mycket vanligt med hemmafruar här) ska få lite avlastning i hemarbetet. De är oftast privata och kostar alltifrån ganska mycket till orimligt mycket. Den andra varianten tar han om barnen mellan ca 07.30-18.30, och drivs både kommunalt och privat. Kostnaden beräknas efter hur mycket skatt man betalade föregående kalenderår, men blir aldrig dyrare än ca 2500sek/mån. Det är möjligt att privata har en helt egen taxa, men för de kommunala beräknas det så.

Nåväl, damen på kommunen förklarade och förklarade och lämnade över papper efter papper så vi tillslut efter kanske trekvart hade fått ett 30-tal olika blanketter och instruktioner och kartor till alla dagis i närheten och listor över hur många barn som får plats per dagis sorterat på ålder. Man kan iaf utan ljuga säga att de har koll på vad som försiggår. Hoikuen-platserna baseras på ett poängsystem, om båda jobbar heltid får man tjugo poäng var, sen görs det avdrag för deltid och restid och jag vet inte vad. Dessutom måste man ha ett intyg från arbetsgivaren att man faktiskt jobbar den tiden man uppger och tjänar så mycket man säger (med stämpel givetvis). Det fanns sammanlagt plats för tre stycken femåringar i hela kommunen, och de platser som fanns låg ganska långt bort och åt “fel” håll. För att söka en plats måste man inkomma med alla dokument innan den 10e varje månad, sen får man besked den 18e och börjar den första nästkommande månad. Någonstans i mitten av det här gav vi upp.

Kvar var alltså Youchien, korttidsdagis med fri prissättning. Första besök var ett liten dagis tre minuters promenad hemifrån. Deras USP (unique selling point) var att de kör förmiddagarna på engelska (alla vill kunna prata engelska här, men eftersom allt översätts, dubbas och/eller produceras inom landet så är nivån ganska låg. Engelsk grammatik däremot är nog japanerna bäst på i världen). Vi bokade möte och gick dit för att ta emot deras informationsblad och blanketter. Och prislista. ca 90000yen/mån (strax över 6000sek)… No deal.

En dag när vi var ute och promenerade, passerade vi ett dagis som låg bakom en stock grön häck med massor av träd och nästan ingen insyn. Dessutom mellan hemma och jobbet. På papperet ganska optimalt. Efter lite googlande visade det sig inte vara hutlöst dyrt, och se ut att passa ganska bra. Men de gick bara att kontakta på telefon. Och det var inte helt enkelt att få tag på dem visade det sig. Efter mer än en veckas försök så lyckades vi iaf boka en tid för rundvisning. Det visade sig att de hade en stor fin innergård med stora träd, en liten damm med småfisk och grodor i, de odlar grönsaker, de har inte så mycket fasta punkter på dagarna (många dagis har någon slags förskoleverksamhet med skrivning och räkning och grejer), så ganska likt vad vi är vana vid. Men listan på grejer man ska ta med sig var enorm (fast det är den iofs på alla dagis och i skolan också), och man måste ta med sig lunchlåda, och på fredagarna stänger de kl 1130. På fredagseftermiddagarna, fick vi nämligen veta, lagar alla fröknar innergården eftersom det är fritt fram för alla barnen att gräva så mycket de vill var de vill.

Vi blev sedan kallade till intervju på fredagen och jag kunde ta en långlunch och vara med också. Efter att fyllt i ett enormt formulär med plats för bild på familjen, två fritextrutor om hur barnet är och hur föräldrarnas uppfostrings- och läroplan ser ut (samt stämpel, givetvis) fick vi prata med föreståndaren. Och sen var det klart. Eller, sen följde en 90-minuters genomgång av hur terminen ser ut, vilka aktiviteter som är på gång, samt alla saker som varje barn behöver ha med sig. Under tiden lekte lillkillen med sin blivande fröken och verkade trivas.

På torsdag börjar det.

Rättelse: Youchien ligger under utbildningsdepartementet, medan Hoikuen styrs från hälso- och arbetsdepartementet. Skillnaden i praktiken är att hoikuen tar hand om barnen för de föräldrar som inte har möjlighet att ta hand om dem själva, pga tex arbete. Medan youchien räknas som skola.
Pris och maxtaxa varierar mellan olika städer och kommuner.

Slutet på början

Nu är det inte långt kvar till den sista delen i flytten, och därmed starten på det nya livet som ut- och invandrare.

Det mesta börjar falla på plats. Jag har tyvärr inte lyckats få till någon allmän hejdå-öl, vilket är tråkigt, men jag orkar helt enkelt inte organisera det. Packningen är i stort sett klar, vi ska bara tvätta en gång på söndag och packa ihop det sista i klädväg. Allt är uppsagt eller satt på autogiro. Skatteverket är underrättade, skola och dagis likaså. Lördagens bröllopskostym är ordnad. Planen för söndagen är spikad. Det finns inga stora problem på radarn. Bortsett möjligtvis från att vår hyresgäst verkar ha fått problem med i princip alla våra vitvaror… Men som tur är finns det inte så mycket jag kan göra åt det mer än att hänvisa till servicetekniker.

Det har blivit många “sista” de senaste dagarna. Sista promenaden längst vattnet, sista bullen hos Liselotte, sista koppen kaffe hos Esaias. Och det kommer bli många jobbiga avsked de närmaste dagarna, sista besöket i skola och på dagis, sista jobbdagen, sista måltiden med familjen. På papperet kommer Japan få ett tufft jobb med att fylla alla hål som uppstår när hela omgivningen är på väg att temporärt ersättas av något helt nytt. Väldigt spännande men samtidigt väldigt vemodigt.

På måndag efter lunch ska vi i alla fall lyfta från Arlanda och beräknas sedan angöra Naritas flygplats på tisdag förmiddag lokal tid. Hur otroligt det än kan låta är jag inte stressad. Troligtvis beror det på att schemat varit så fullproppat med aktiviteter att det helt enkelt inte funnits någon tid till eftertanke och reflektion. Jag tittade igenom mitt schema för den senaste tiden och insåg att jag de senaste fem veckorna har haft en enda hel dag utan någon aktivitet. Och då räknar jag inte hämtning och lämning på dagis och jobb. Så egentligen noll dagar. Höjdpunkten var i samband med hemresan senast då vi startade torsdag morgon Japansk tid, landade torsdag kväll svensk tid, tog 0630-tåget till Göteborg fredag morgon och sen vidare med hyrbil till sommarhuset utanför Smögen. Sedan 24 intensiva semestertimmar toppat med bilresa tillbaka till Stockholm med ankomst lördag kväll. Ett femtimmars tvättstugepass på söndagen följt av dagis- och jobbstart på måndag.

Sedan dess har det dock varit jämförelsevis lugnt.

 

Startsträckan

Trots att vi fått en riktigt flygande start tack vare att mycket redan finns i huset vi hyr, så är det väldigt mycket kvar att ordna. Allt som har med pappersarbete att göra är väldigt tidskrävande. Skol- och dagisplats, flyttregistrering, bankkonto, mobiltelefon, internet etc etc. Sen är det en hel del saker som saknas hemma. Köksredskap, möbler, verktyg, förvaring och sånt. Och mitt jobbkontrakt. Det kom med posten till Sverige för över två månader sedan, men efter att snabbt bläddrat igenom och insett att det var kring 30 A4, har jag inte riktigt lyckats samla tillräckligt med energi för att kolla igenom det ordentligt än. Jag har ju fortfarande två veckor på mig så ingen brådska, än…

På tal om jobbet så var jag och hälsade på häromdagen. Jag trodde att jag skulle få titta lite på kontoret och träffa kollegor, men det visade sig att jag skulle träffa HR och prata lite om vad jag ska jobba med. Det var iofs inte dåligt det heller. På sista tiden har jag bara haft shorts och flipflops men dagens till ära blev det långbyxor, strumpor, skor och skjorta. Som man har på första träffen med nya jobbet. Även fast det är 36 grader, sol och tropisk fuktighet. Eftersom det är promenadavstånd hade jag dessutom kommit på att det skulle vara en bra idé att provgå sträckan hemifrån till jobbet.

Det var lite svettigt, men kontoret var friskt luftkonditionerat så jag hann kylas ner lite. HR-snubben pratade lite om de olika affärssegmenten som finns och frågade vad jag ville göra, och efter ett tag hade vi kommit fram till två möjligheter, och han ska kolla upp lite till och bestämma nåt bra. Han hade för övrigt shorts och flipflops, så jag kommer iaf inte behöva oroa mig för någon dresscode.

Flytten, del 2

Nu har vi flyttat in! Vi bor i ett eget trevåningshus på 80 kvm! Totalt, inte per våning. Flytten gick bara bra. Vi checkade in ett gäng flyttlådor på planet, och väl framme på flygplatsen i Tokyo skickade vi hem dem med en budfirma för 150 kronor styck. Hälften lämnade vi hemma för att ta med i del 3. Sen har vi också hunnit med att besöka IKEA (besöka eftersom de inte har lyckats uppfinna webbshoppen i Japan än), och handla lite smått och gott som inte fick plats i lådorna. Extra bagage på flyget kostar ungefär 40 kronor kilot, saker med lägre kilopris har därför inte fått följa med, men eventuellt var vi lite väl snäva i bedömningen, så nu saknar vi en hel del grejer… Men men, det är iaf bra för BNP. Eftersom kvicksilvret sällan sjunker under 30 grader, och på sistone verkar ha parkerat på 35 gradersstrecket är det dessutom ganska skönt att hålla i till inne i butiker, som brukar vara ordentligt nedkylda med AC.

Tokyo består av 23 stadsdelar, som ungefär motsvarar de svenska kommunerna, och eftersom det bor kring 11 miljoner människor i den här stan, så finns det ofta flera stadskärnor inom varje stadsdel. Vi bor i stadsdelen Meguro och staden Nakameguro, det ligger i den södra delen av Tokyo och är granne med Ebisu, Shibuya och Daikanyama. Nåväl, tvärs över gatan har en convinience store öppet dygnet runt, så när man kommer på att man inte har någon kyld öl klockan 23.06 på en lördag går det att lösa innan klockan slår 23.07. Jag kommer ha ca 1.8 kilometer till jobbet, en promenad på ca 20 minuter. Jag provgick sträckan idag för att hälsa på HR och ta reda på vad det är jag ska jobba med. Det börjar klarna lite, vi pratade lite om vad jag kan, och vad jag vill och kom fram till ett par alternativ. Han skulle kolla lite och ha något klart tills jag börjar den andra september. Företaget jag ska jobba för har väldigt många olika affärsområden och dotterbolag, och det lät som att det är ganska mycket hoppande mellan olika delar, så jag hoppas kunna prova på olika saker under tiden här.

Idag har vi också gjort vårt första besök i butiken Don Quijote som har sitt huvudkontor i närheten. Det är en affär som säljer i princip allt, från tv-apparater och smink till färsk frukt och resväskor. Affärsidén är typ att sälja allt som finns till så lågt pris som möjligt. De har öppet dygnet runt årets alla dagar. Så om man istället kommer på att man behöver en tv till badrummet klockan 23.06 så går det att lösa innan midnatt.

Flytten, del 1

Nu har vi flyttat!

Del ett av tre är avklarat, vi har lämnat vår lägenhet i innerstan till förmån för föräldrahemmet i Solna. Resultatet blev två till bredden fulla förråd med sånt som ska vara kvar, samt tio lådor och fyra resväskor med sånt som ska med på resan.

Del två är nu i full gång, sortera det som ska med på flyget i första omgången och det som får vänta på del tre. Vi har två dagar på oss innan vi reser, så nu ska de 10+4 bli 4+1. Sen ska det bli ytterligare 4+1 i slutet av augusti, och så lämnar vi två resväskor med sånt som inte är akut (vinterkläder tex) för att låta eventuella besökare ta med sig. Vår vintersäsong kommer alltså vara helt beroende av att någon kommer och hälsar på under hösten…

Efter ungefär två månaders av idogt sorterande och packande börjar lite av charmen med prylar och flyttlådor att avta. Jag skulle nästan drista mig till att säga att jag inte tycker det är särskilt roligt längre.

Men själva flytten gick i alla fall över förväntan, jag lurade ett glatt gäng med goda vänner att hjälpa till, så det blev riktigt trevligt. Vi var klara på under fyra timmar. Och sen gick vi och åt hummer.

Lärdomen från flytten (som jag egentligen redan visste…) är att en god marginal är tokvärt! Först tänkte jag bara hyra lastbil i fyra timmar, vilket jag iofs hade hunnit precis, men det var löjligt skönt att ha kvar bilen även nästa dag för att köra grejer till tippen.

Idag är det flyttstädning (outsourcad) och imorrn kommer hyresgästen och då ska vi gå igenom hela lägenheten och lämna nycklar, sen kör vi Flytten, del två på onsdag.

Och blogtekniskt kan man nu kommentera med Facebook.

Packa

Jag tycker verkligen att det är oändligt tråkigt att packa. Vilket kanske kan tyckas konstigt eftersom jag de senaste åren varit konstant omgiven av flyttlådor. Och just för tillfället delar sovrum med tio stycken av deras släkte. Och fler lär det väl bli med tanke på att både jag och min kära fru är samlare. Men jag försöker släppa lite på det där och har på senare tid gjort mig av både med en samling av busskort från 1989-2004 och en kasse med champagnekorkar.

Planen framåt är att sortera och pyttsa ut till vänner och bekanta, hyrförråd, Myrorna och soptippen. Och hoppas att det blir ytterst lite som får följa med österut.

En annan parameter som vi har är att vi kommer flytta i flera omgångar. Först i slutet av juli när vi tar med oss sånt som vi inte behöver just nu, sen till föräldrarna för två veckors mellanboende sedan vi hyrt ut lägenheten, och sen slutflytten i slutet av augusti. Så vi ser fram emot en ganska skön logistisk tankenöt. Mitt i ska vi en sväng till landet också. Och innan vi hyr ut lägenheten ska innehållet stuvas in i ett hyrförråd, och så måste det flyttstädas.

Visum

Idag fick jag mitt alldeles egenordnade japanska arbetsvisum. Enkelt! Det enda som behövs är följande:

  • Ett svenskt pass
  • Ett personbevis
  • Ett kontrakt från en japansk arbetsgivare
  • Ett kontoutdrag från sparkontot som visar på en “inte alltför låg summa”
  • Ett kontrakt för sitt japanska boende
  • Ett korrekt ifyllt ansökningsformulär
  • Ett brev från sin japanska borgenär
  • Ett utdrag ur den japanska folkbokföringen (i original, med stämpel) som visar att man är gift med en japan

Den japanska folkbokföringen ska jag be att få återkomma om vid ett senare tillfälle. Den skojar man nämligen inte bort i en bisats. 

Nåväl, nu har jag lagligt rätt att arbeta i Japan i tre år. Och jag har dessutom rätt att åka både ut och in i landet under tiden! Givetvis måste jag förnya visumet en gång om året. Och troligtvis kommer behöva ta ut semester för att göra det. Men det är smällar man får ta. För vad vore väl världen utan byråkrati? Och stämplar.

Flytt

Att flytta är ju som bekant ganska jobbigt även om man bara ska några kvarter. När man ska flytta 8000 kilometer adderar det ytterligare en dimension till jobbigheten.

Vad ska slängas, vad ska ges bort, vad ska säljas, vad ska lagras, var ska det som ska lagras lagras? Vad ska med, och hur ska det som ska med flyttas över halva jordklotet? Eftersom varje flyttlåda blir en påtaglig kostnad är det inte sällan billigare att köpa nytt på plats. Beroende på alternativ så kostar det dessutom både per vikt- och volymenhet.

Den enda fördelen med det här, förutom att man får förkovra sig i tidigare okända ämnesområden (internationell logistik och beskattningsrätt anyone?), är att det blir ett väldigt stort fint kalkylark med massor av automatiska beräkningar och jämförelser.

Efter att ha undersökt marknaden lite, har vi kommit fram till att det smidigaste för vår del verkar vara att ta med sig extrabagage på flyget. Så det ska vi försöka göra. Eftersom vi kommer göra två resor i sommar så kommer vi dessutom kunna ta en hel del i resväskorna också. Sen räknar jag iskallt med att någon kommer komma och hälsa på under hösten, och att denne någon då kommer ta med sig lite vinterkläder…

Copyright © 2026 Johan i Japan

Theme by Anders NorenUp ↑