Nu har jag jobbat i en vecka. Eller jobbat och jobbat, jag har varit på kontoret och försökt sätta mig in i vad som förväntas (delvis avklarat) och kanske till och med komma igång med något vettigt att göra (totalt haveri).
Receptionen. Det här är allt.
Första dagen skulle jag träffa HR och för att gå igenom allt pappersarbete, och sedan bli överlämnad till teamet jag ska tillhöra. Det visade sig, helt oväntat, att jag inte lyckats producera en bråkdel av alla papper som de ville ha. Checklistan med nödvändiga dokument var på 22 punkter. Jag fick den faktiskt skickad till Sverige redan i maj, tillsammans med ett trettiotal andra A4-sidor, men den psykologiska tyngden av att läsa igenom, ta ställning till och fylla i 30st A4 på japanska var övermäktig, så jag lät alltihop ligga och mogna, och fyllde i dem efter bästa förmåga på planet… Bra där Johan!
Nåväl, några av favoriterna från listan var “intyg från tidigare arbetsgivare att du inte längre jobbar där”, “hälsoförsäkring” och “pensionsbok”. I Japan har de inte slutat med bankbok, givetvis, man kan ju inte stämpla på ett uttagskort.
Efter en del diskussion kom vi fram till att det i princip räckte med de formulär jag hade lyckats fylla i. Men, bara nästan, jag behövde fortfarande ordna:
- bankkonto
- pensionsregistreringsnummer för mig samt dem jag kommer försörja
- ett registreringsbevis som visar familjesammansättning samt (viktigt!) vem som är hushållsöverhuvud.
Enkelt! Registreringsbeviset är bara att kila ner till kommunkontoret och köpa för 20 kronor. Pensionsregistreringsnumret för min kära fru gick också att ta reda på efter lite hjälp från en annan avdelning på kommunkontoret. Vi kom också överens om att jag skulle genomgå en komplett hälsokontroll så skulle de ordna nödvändiga försäkringar efter det. Bara bankkontot kvar alltså. Spänningen steg. Jag berättade om mitt äventyr med banken och stämplarna och att jag om inget oförutsett inträffar skulle kunna ha ett kontonummer imorrn (vilket jag faktiskt också lyckades med efter att ha bärgat en stämpel och pratat med tanten i videobankomaten i 30 minuter, samt lovat att jag inte tillhör maffian eller kommer sälja mitt konto). Sen var vi klara, jag fick lite introduktionspapper och en sprillans ny iPhone 6.
Sen blev jag ledsagad av en annan HR-person till kontoret där jag ska jobba och överlämnad till teamet, presenterad för ett 20-tal personer som jag kommer jobba med, anvisad en sittplats, rundvisad på kontoret och tilldelad en dator. Väldigt smidig process. Sedan dess har jag kämpat med att få tillgång till alla olika system och försöka förstå vad det är jag ska göra. Det har gått ganska bra. Och det är massor av nya saker att lära sig. Hemskt kul! Men jag har som sagt inte lyckats göra något riktigt jobb än. Fast jag tror att jag snart kommer känna till systemen såpass bra att jag iaf kan göra något.
Bakom husen längst bort i bild jobbar jag.