Jag har tagit japanskt körkort. Eftersom Sverige är ett av de 25st betrodda länderna går det att byta till sig ett japanskt körkort bara genom att ha ett svenskt. Utan att göra vare sig teori- eller körprov. Riktigt så enkelt är det givetvis inte, det hela involverade flera olika mer eller mindre avancerade steg. Håll i er, ny blir det mer byråkrati.
På Tokyopolisen hemsida finns det ett dokument som talar om vad man måste ha med sig till deras körkortsprovskontor i östra Tokyo. Det räcker givetvis inte med att posta, man måste gå dit i egen hög person. All myndighetskontakt i det här landet kräver det.
Man ska ha med sig följande:
- Sitt körkort
- En översättning av körkortet utfärdad av ambassaden, eller Japanska motormännens förening
- En officiell kopia av sin Juuminhyou, boendebevis
- Ett fotografi i storlek 30×24 mm
- Ett dokument som intygar att man bott i landet där körkortet utfärdats minst 3 månader
- Pass
- Utlänningsregistreringskort
Det lät ju lite lite, så för att vara säker på att det verkligen var allt ringde jag upp och frågade också. Det visade sig att man verkligen inte behövde mer än så, men att det troligtvis skulle ta 5-6 timmar, så jag blev tipsad om att vara där så tidigt som möjligt, och absolut innan 11.
Steg ett var att ta sig till ambassaden för att få körkortet översatt. Det tog inte mer än 2 timmar tur och retur hemifrån, med mig hem hade jag sedan tre A4-sidor med fina stämplar och underskrifter. Steg två var att ordna ett foto. Med hjälp av min gode vän Google kunde jag lokalisera den närmaste fotoautomaten och en kort promenad senare var jag där, redo att bli dokumenterad. Det visade sig vara ungefär lika krångligt som att programmera en VHS för återkommande inspelning att ta ett körkortsfoto, men efter ca 10 minuter var det klart. Nästa steg var att ta sig till Polisstationen, inte vilken som helst givetvis, utan specifikt körkortsprovskontoret. Det visade sig att det gick en buss från stationen bredvid vår nya hemstation, så vid åttatiden tog jag cykeln till bussen och sen bussen till polisen. Var framme strax innan nio tog mig till våning 3 och kassan för internationella körkort. Kön ringlade sig redan ganska lång, måste varit ett 50-tal glada körkortsaspriranter där redan. Men till min lycka upptäckte jag att det inte var min kö. Det var kön till japanska körkort för japaner. Internationella körkort och inbyte av utländska körkort hade en egen kö, och i den var jag först!
Jag fick ett par blanketter att fylla i och fick sen vänta en kvart. Sen fick jag lämna in de ifyllda blanketterna tillsammans med pass, körkort inkl. översättning, foto och utlänningskort. Efter det följde ungefär 30 minuters väntetid varpå jag fick tillbaka en blankett som jag skulle ta med till våning 1 för att betala i kassa två. Ny kö. Efter betalningen blev jag slussad till ett syntest (våning 1 kassa tre), där var det givetvis också kö. Efter syntestet bar det av upp till våning 3 igen för att visa kvittot på betalning och resultat av syntestestet. Sen fick jag vänta ytterligare en stund för att de skulle stämpla lite. Efter ett tag fick jag tillbaka blanketten med nya fina stämplar och instruktioner om att skapa en pinkod på våning 1. Något oklart, men visst, jag ordnade en pinkod i kassa fyra och blev sedan anvisad att ta ett foto. Något konstigt eftersom jag redan i ett tidigare skede tyckte mig ha klarat av det, men protester hjälpte föga. Bara att gå vidare till kassa fem och bli plåtad. Sen förklarade det att jag skulle gå till våning 2 och vänta. Våning 2, sista leveln innan skatten. Det blev dock ingen boss-fight, men efter 45 minuter på en obekväm bänk fick jag iaf triumferande gå fram till den lilla farbrorn med mikrofonen och hämta upp ett nytryckt, skinande körkort (med dagens nytagna bild, inte min automattagna från dagen innan). Totalt var det hela klart på under tre och en halv timme. Sen tog jag bussen hem och åt yuzu-ramen.
Jag överväger att byta namn på bloggen till Japansk byråkrati ur ett svenskt perspektiv.
